Det blir dyrt för tomten i år

Totte arbetar för tillfället stenhårt på sin önskelista, inför årets julfirande. Han önskar sig exakt allt som han ser på TV-reklamen och ungefär 80 % av innehållet i leksakskatalogerna.
Han klipper och han klistrar, samtidigt som han muttrar för sig själv:

- Den här och den här och den här ska jag få av tomten.

Vi försöker förgäves att förklara för honom, att bara för att man önskar sig något, betyder det inte att man kommer att få det. Men det är som att tala med en vägg, alternativt en mycket liten tonåring. Han är helt övertygad om att det är han som har rätt och alla andra som har fel.
Hur ska jag nå fram till honom och få honom att förstå hur det verkligen ligger till?

Jag menar… hallå… tror han att tomten är gjord av pengar eller?

Vän eller fiende?

För en stund sedan när jag klev ut ur huset , för att gå och hämta Totte på dagis, fick jag till min förvåning se att snickarna höll på att montera ner byggställningarna runt huset. Detta kändes lite konstigt, av den enkla anledningen att varken väggar eller tak är färdiga än.
När jag frågade vad som var i görningen, fick jag veta att någon hade ringt in ett anonymt tips, om att vi inte hade tillräckligt säkra byggställningar. Så någon slags kontrollant, från någon slags myndighet, hade helt enkelt kommit hit och avbrutit arbetet tills ställningarna var utbytta.
Ehhhh… vad är det frågan om egentligen? Har vi skaffat oss fiender här på gatan, utan att ens veta om det?

Förr i tiden

Totte berättar:

- För hundratiotusen år sedan, levde Star Wars, tillsammans med dinosurierna vet du mamma.

Hipp hipp hurra!

Idag firar vi Millas nyfunna ringmuskelkontroll.
Tidigare idag bestämde jag mig för att stoppa ner Milla i badbaljan, för en välbehövlig måndagstvagning.
Efter en liten stunds plaskande, reste hon sig upp, pekade på rumpan och sedan på blöjan, samtidigt som hon klagade högljutt.
Jag lyfte upp henne ur baljan, torkade av henne och hann precis få på blöjan innan det brakade loss.
Eftersom hon är tämligen risig i magen, så tycker jag verkligen att detta är något att fira.

Så idag säger vi alltså hipp hipp hurra för att badbaljan inte förvandlades till en bajjbalja.

Sjukstuga

Idag är jag hemma och vabbar febrigt litet barn.
När man har feber, får man göra lite som man vill.
Milla praktiserar detta genom att titta på Teletubbies och äta popcorn i soffan, tillsammans med Ove.
När man är liten och sjuk, kan det även hända att man får en liten present som uppmuntran.
Vissa i familjen har rätt bra koll på sådana förmåner.
För några veckor sedan när Totte blev magsjuk mitt i natten, hann han inte mer än lyfta upp ansiktet ur toalettstolen förrän han deklarerade:
- När man kräks brukar man få en rolig tidning.

Totte älskar pappa

Idag firar vi farsdag, som sig bör.
Pappan i familjen fick sovmorgon, presenter, teckningar och ett kort med en text författad av Totte.
På kortet stod det:

Snälla pappa!
Jag älskar dig.
Du är polaren och jag är polaren.
Från Totte till pappa.

Han kommer att bli grym på att skriva kärleksdikter när han blir lite äldre.

Ungdom

Idag har jag och Totte haft mysdag.
Han fick bestämma vad vi skulle göra och han valde ”åka tåg”.
Vi bestämde oss för att ta tåget till Hallsberg för att möta upp mormor och morfar på Childrens museum.
Men det var egentligen inte det jag ville berätta, utan det här:
Totte och jag sitter på tåget och konduktören kommer för att ta betalt.
Jag är trött, trött, trött, efter att ha varit vaken nästan hela natten, med en febrig Milla.
Jag talar om att jag vill köpa en biljett till Hallsberg och får betala 40 kronor.
Jag tycker att det verkar väldigt billigt och tittar lite närmare på biljetten.
Där står det… det magiska ordet… UNGDOM!
Konduktören har alltså utan att fråga bestämt sig för att jag måste vara under 26 år (trots den sömnlösa natten och de mörka ringarna runt mina ögon).
Jag tror banne mig att jag ska skicka in en dagens ros.
I love konduktören från tågkompaniet!

En vanlig eftermiddag hos trötta mamman

Jag tänkte att jag skulle ge er en liten inblick i min vardag, för att förklara varför jag bloggar så dåligt nuförtiden.
För största möjliga effekt, väljer jag att beskriva middagssituationen, eftersom den är den mest spännande.

På matsedeln står kycklingfilé med potatisgratäng.

Stressmoment nr. 1.
Milla bryter ihop fullständigt för att hon inte får smaka på den råa kycklingen.

Stressmoment nr. 2.
Trötta mamman vänder sig om för att ta upp telefonen och Milla passar på att hälla ut en bunke innehållande matlagningsgrädde, vitlök och kryddor över bord, tygklädda stolar och golv.

Stressmoment nr. 3.
Medan trötta mamman skrubbar bort gräddblandningen, klättrar Milla upp och tömmer ut kaffepaketet över bänken och golvet.

Stressmoment nr. 4.
Medan trötta mamman torkar upp kaffepulvret, pyser Milla in i Tottes garderob och hämtar diverse klädesplagg. Kläderna lägger hon i handfatet i badrummet och sätter sedan på kranen på full styrka, så att det blir översvämning.

Stressmoment nr. 5.
Medan trötta mamman hänger upp dyngsura kläder och torkar upp vatten, hör hon hur Totte (som är på sitt rum med Milla) säger: du kan hoppa från soffan Milla, jag tar emot dig.

Ja, ni förstår ju själva, varför det inte blir så mycket tid över för att blogga.

Löv löv löv

Till alla er som bygger nytt hus och får planera trädgården från scratch.
Här kommer ett litet tips:
Skippa alla typer av frukt- och lövträd samt buskar med blad, de är mest till besvär… trust me!
Eller så är det bara jag som är lite för lat och tycker lite för lite om blåsor i händerna och ont i ryggen. Det kan vara så också.

Alla sätt är bra… utom de dåliga

Vi är ju som många vet, mitt uppe i en omfattande husrenovering. Hela utsidan ska få sig ett lyft, genom fasadbyte, isolering, nytt tak, nya fönser och dörrar.
Den här gången bestämde vi oss för att spara lite på vårat slitna småbarnsförälder-förhållande och anlitade hantverkare för att utföra arbetet.
Idag när jag kom hem med två trötta barn i släptåg, låg det de mest underliga föremål i trädgården. En av snickarna berättade att det var saker de hade hittat i våra väggar. Det visade sig att den tidigare ägaren hade använt lite alternativ isolering, i form av bl.a. gamla skor, klänningar och gardiner.
Bitarna börjar falla på plats nu. Det kanske faktiskt inte är så konstigt, att vi har varit nära att frysa ihjäl under vinterhalvåret de senaste åren.